sentimentalnattpåingång

 
 
De senaste dagarna har jag varit i en bubbla. Knappt kunna tänkt klart. Tänkt så mkt på allt, vad som händer med mitt liv. Är det så här det ska se ut resten av livet? Då kommer jag dö alltså. Det här räcker inte på långa vägar. Jag är en rastlös person som tröttnar så snabbt på saker. Det är ett under att jag jobbat så länge som usk jag gjort! Helt fantastiskt! Kanske ska man tycka att jag borde stanna där eftersom jag verkar trivas som usk. Men nej, verkligen inte. Jag älskar att jobba som uska men det är ingen utmaning längre. Nu kan jag det jag ska kunna, sen tar det stopp. Ska jag leva med det resten av livet? Knappast. Nu är jag 99% säker på att det är sjuksyrra jag vill bli. MEN det är väldigt lång väg dit. Börjar jag plugga i januari, då tar det MINST ett år att plugga betygen. Sen ska jag söka mig in på högskola. Lyckas jag bli ssk så ska jag efter ett år specutbilda mig till antingen narkos eller barnmorska. Båda låter sjukt kul! Kan man inte kombinera dom? Haha. Men har några år på mig att tänka ut vilken inriktning jag vill ha sen.
Tycker det  här låter som en bra plan! Kan inte alla skita i sina jobb och börja plugga med mig istället? LYX det vore!
 
 
 
Will you still love me
When I'm no longer young and beautiful?
 
-den ständiga ångesten över valet jag gjort håller sakta men säkert på att äter upp mig innifrån. Hur mkt jag än kämpar så fastnar jag där ändå till slut. Spelar ingen roll vad som händer, för i slutändan sitter jag där ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0