.

Jag tog mig tillbaka, och är starkare än någonsin. 
Alla kan förändra sitt liv till något bättre, om man bara vill. 

Random bilder

 
 
 
 
 
 
 
om
 
n
 

längtar

Längtar knappt nå alls till Thailand. 12 jävla dagar kvar! Hur ska jag orka vänta? Börjar simma dit nu istället. Hinner väl drunkna i svartån med min otur hahah!!! Det ska bli förjävla härligt. Direktflyg dit med han, landar tidigt på morgonen i BKK och tar ett flyg ner till Phuket direkt. Där ska vi möta upp två vänner som bor vid Kata beach. Fest första kvällen. Dagen efter blir det en dagstur till Phi Phi för att snorkla lite. Fantastisk snorkling där!! Sen vettefan vart vi tar vägen. Jag bryr mig inte heller så mkt. Vill bara härifrån. Rymma iväg liksom. Ladda om batterierna. Och det behövs efter den här tuffa jobbperioden jag haft på sista tiden.
Som jag har slitit. Som ett djur. Behöver verkligen avkoppling på hög nivå. Ska  ta en fet massage första dagen också så man är fräsch i kroppen under resans gång!
 
Nog om det nu.
Ligger här ensam.. Det är tomt. Det brukar inte hända att vi sover utan varandra men det blev så idag bara. Så jag och min inneboende har  haft sambo-samvaro ikväll. Trevligt det med =)
Är trött som jag vet inte vad så tänkte väl slå igen tekniken och sussa. Börjar dock inte förrns kl 09.30 imorn. WOOPWOP! Det ska bli fantastiskt skönt att slippa kliva upp mitt i nassen =) två ton grus i ögonen. Var en jobbig dag på jobbet idag. Utskällning och halvt kvaddad bil. Aaa ni hör ju. Livet är inte lätt!
Nej nu ska jag ha samvaro med Cimon och Tufflan en stund innan jag klappar ihop totalt! Tjarå!
 
 
 
-du betyder allt för mig ♥
 

Finaste jag vet

När du ligger här bredvid mig och sover. När du ler till mig så som bara du kan. När du får mig att skratta. När du fortfarande håller humöret uppe när jag är förjävlig. När du kysser mig. När du påminner mig hela tiden hur omtyckt jag är av dig. När du är i min närhet. När du ringer mig. När du bara finns där.
Då blir jag, om möjligt, mer kär i dig.
 

.

Woop wop! Thailand om 15 dagar. Orkarrrr inte! Hoppas ni andra kommer ha det mysigt hemma i kylan heehhheeh. Jag ska såsa på stranden med en miljard Singah varje dag i 16 hela dagar. Så det så. Herrå!

Ni skulle aldrig förstå.


Hur spolar man tillbaka tiden? Hur ska jag leva med detta resten av mitt liv? Att inte kunna säga något. Det är därför jag skriver här. 
Att ingen såg mig, såg hur jag mådde. Vägde tre gram och hade ihopsjönkna kinder. Glimten i ögonen var borta för länge sen. Det enda man såg i ögonen var resultatet av alla piller jag kastade i mig. Dom gav mig mod. 

Men att mena att jag ångerar den tiden... Självklart, fast ändå inte. Många erfarenheter rikare. MEN aldrig igen. Aldrig. 




-minns första gången jag skulle gå ut till bilen där min kompis satt. Jag hade klätt upp mig som aldrig förr samt klätt in min magsäck med diverse lugnande tabletter. Mitt humör just då; ägde hela världen! 
....
I slutet av samma kväll.. Helt tom på ord. 


-ingen skulle förstå.   




Människan

Har alltid tyckt det varit roligt att kliva in på flashbackforum för att läsa vad dessa patetiska människorna skriver om mig och D. Vad dom ljuger fram för saker. Och jag vet inte om det är skrämmande eller bara skrattretande, men dom där inne på forumet spekulerar än idag. Helt sjukt ju. 

Jag kan bara säga er: ni vet ingenting. Precis allt ni skriver hittar ni på hahaha! Så himla patetiskt. 
Medans ni hela tiden trott att vi levde lyxliv med stekare på stureplan med skumpa och koks (vilket vi delvis också gjorde), 
Så fanns en mörk bakgrund ni ingen någonsin kommer att förstå. Så mörk att natten blir rädd. 
Just nu, just där, så var det lugnt. Sen på senare år så börjar man förstå. Förstår vad man höll på med. Den tiden i mitt liv är otroligt suddigt. Hälften vore nog. Det var kul, tyckte jag helt sänkt på lugnande tabletter. 
Så här i efterhand; visst en erfarenhet rikare, starkare psyke, osv osv. Kan hålla på hela natten annars. 

Men där sitter ni där hemma, blekfeta och allmänt äckligt och hittar på en massa skit när ni knappt vet vad vi heter. 
Helt fantastiskt att ni engegerar er så i våra liv. Fast vi inte ens könns varandra. 

RSS 2.0