Ni skulle aldrig förstå.


Hur spolar man tillbaka tiden? Hur ska jag leva med detta resten av mitt liv? Att inte kunna säga något. Det är därför jag skriver här. 
Att ingen såg mig, såg hur jag mådde. Vägde tre gram och hade ihopsjönkna kinder. Glimten i ögonen var borta för länge sen. Det enda man såg i ögonen var resultatet av alla piller jag kastade i mig. Dom gav mig mod. 

Men att mena att jag ångerar den tiden... Självklart, fast ändå inte. Många erfarenheter rikare. MEN aldrig igen. Aldrig. 




-minns första gången jag skulle gå ut till bilen där min kompis satt. Jag hade klätt upp mig som aldrig förr samt klätt in min magsäck med diverse lugnande tabletter. Mitt humör just då; ägde hela världen! 
....
I slutet av samma kväll.. Helt tom på ord. 


-ingen skulle förstå.   




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0