Cimon

Igår, måndagen den 6/10, bestämde sig Cimon för att resa till katthimlen. 2,5 år hann jag få med honom. De bästa åren i mitt liv. Cimon var den absolut bästa kattkillen man någonsin kan önska sig. Det är så himla tomt utan dig här :'( du var så pratglad och social. Du kom alltid till dörren och jamade när man kom hem. Du sa alltid till när du varit på toa så jag skulle göra rent efter dig. Du kom alltid upp i soffan eller sängen och kastade dig på rygg för att få bli kliad på magen. Varför Cimon? Varför lämnade du oss nu för? Du verkade så pigg och glad som alltid innan jag drog iväg för att springa igår. När jag kom hem låg du där, på ditt favoritställe, under klädställningen. Direkt när jag klev innanför dörren och du inte kom kände jag på mig att något var tok. Gick direkt dit upp, och där låg du så fridfullt. Jag hoppas verkligen att du inte led en ensa minut innan du somnade in. 

Hoppas du vet att vi saknar dig här hemma nå så otroligt mkt!!! Varenda sekund är jobbig. Tufflan verkar trots allt må bra men jag vet att hon saknar dig. Och Azlan saknar att busa med dig. Jag och Fredrik saknar att prata med dig. Du var en god lyssnare. Min bästa vän. Jag kommer alltid att sakna dig. Jag hoppas och tror att du spanar på oss där uppifrån. 

Sov gott min fina fluffiga ängel. Mamma älskar dig <3



RSS 2.0